Sommarpratare

I somras, och kanske tidigare, kunde man göra sitt eget sommarprogram. Sommarpratarna talar om sig själva, gärna om kriser, och hur de kom igenom. Detta är en trend som tydligt går igen i melodifestivalen, idol, och andra ikoniserande program: identifikation, drömmar, och introspektion. Vi blir höga på lyckokänslor!

När nu sommarpratarna mer och mer börjar exploateras, anar jag ett snart fall för deras popularitet. Kanske för denna tid, och vi går följdriktigt in i en mer religiöst tid. Vem vet? Grunden är lagd. Och programmet Sommar kommer att domineras av moraliska predikningar (om än halvt dolt och omedvetet).

Vem vet?