Den magiska gränsen

Jag börjar att närma mig den magiska gränsen tre dagar en dosa. Just nu två och en halv dag. Det går av sig själv. Med tvång kärvar det. Det är min erfarenhet hittills. När jag kommer ner på cirka en vecka per dosa är det dags att göra något aktivt. Just nu känns det mest som om jag tjänar pengar helt gratis. 30 kr varannan dag.

Beroende på hur man räknar

Om man räknar rätt, dock, är det trettio dagar kvar till vårdagjämningen - som i år infaller den 20 mars. Den 20 mars är en lördag. Inte lill-lördag, utan lördag.
Ja, det finns möjligheter!

Jaha

Plötsligt har jag en liten chans. Jag talade med en persons telefonsvarare, och personen ringde upp. Vi skall höras igen.
Hur gick det här till? Nåja, dagen ledig!

Veckans mål!

Veckans mål intas på Burger King! Nä, det gamla reklamskämtet går inte hem. Veckans mål är däremot att söka 3 jobb före torsdag lunch. Tre! Dessutom allt det andra. Jag tror jag grejar det! Men det börjar närma sig och jag har till och med börjat städa lite. Då vet man att det är dags.

Arbete? Det var konstigt!

En kompis som har kontaktnät x 100 har blivit erbjuden ett jobb, som han rekommenderar mig för istället. Jag kan nog inte, men måste göra det om jag har någon självaktning.
Och dessutom sisu.

Det har jag väl? Fast i morse hade jag inte det.

Jag kalkylerar med 5% chans att det blir så som min kompis har tänkt. Det är ändå närmare än någonsin förr!

Marinerad och ångerfull

Igår marinerade jag mig fullständigt. Jag tror att jag slog världsrekord! I morse vaknade jag med panik. En plötslig stund av klarhet: jag är ju fullständigt misslyckad!

Tänker man så är det svårt att ens söka något arbete.

Jag har kartlagt allt, tills det inte fanns något kvar att kartlägga; och kände jag sedan: visst har jag väl ändå några goda egenskaper nu när alla dåliga minnen och vanor är blottlagda? Jag kom inte på en enda. Så jag har ägnat dagen åt att ringa både vänner och släkt och bett dem nämna någon positiv egenskap jag har. Det har gått över förväntan.

Listan är nästan klar. Den skall jag hålla mig i. Kanske kan jag till och med använda någon del i mitt cv, min personliga beskrivning.

Det här med att söka arbete

Återigen - nu tar jag mig samman och gör det. Eller egentligen, nu försöker jag erkänna att jag har en kritiker i mig som säger "det är inte lönt." Denna tankefigur är så stark att den inte gå att motstå. Men den kan erkännas.
Man kan ju alltid hoppas!

Pärmar inköpta. Diktsamlingen skall redigeras. Romanen skall skrivas ut och skrivas klart. Jobbansökningarna skall sorteras, och sättas in. Och varje pärm skall fyllas på.

Alltid något. Alltid något!