lördag 5 december 2009

Fildelning

Jag känner nu andra genom mig själv:

Vad ligger bakom den allmänt accepterade fildelningen? Är man så van att inte betala för musik och filmer? Det kan vara så, via tv. Och att man inte alltid får samma kvalitet (vad gäller filmer)? Kanske också för att man alltid lånat skivor av varandra, och spelat in på blandband.

Men som motståndarna säger: det är ett brott. Väldigt få snattar eller stjäl, trots allt. Jag tror att det känns fel. Visst, straff och skam att bli påkommen spelar kanske roll. Men jag tror att de flesta känner att det är fel.

Vad gäller fildelning känner man inte att det är fel. Om risken vore större att bli straffad skulle man avstå, men handlingen känns inte som ett brott. Rent logiskt är det här fel, men ändå rätt. Man är van att låna. Fildelning är att låna och spela in. Jag vet varken ut eller in.

Det känns ändå som att, i Sverige få lagstiftning och allmän vana att överensstämma, lösa det genom en utökad tv- och radioavgift, dvs bredbandsavgift. Sedan sköter stim eller motsvarande fördelning av spelade låtar.

Äsch, varför skulle jag skriva det här?

tisdag 10 november 2009

Sommarpratare

I somras, och kanske tidigare, kunde man göra sitt eget sommarprogram. Sommarpratarna talar om sig själva, gärna om kriser, och hur de kom igenom. Detta är en trend som tydligt går igen i melodifestivalen, idol, och andra ikoniserande program: identifikation, drömmar, och introspektion. Vi blir höga på lyckokänslor!

När nu sommarpratarna mer och mer börjar exploateras, anar jag ett snart fall för deras popularitet. Kanske för denna tid, och vi går följdriktigt in i en mer religiöst tid. Vem vet? Grunden är lagd. Och programmet Sommar kommer att domineras av moraliska predikningar (om än halvt dolt och omedvetet).

Vem vet?

lördag 24 oktober 2009

Plan

1. Bli lycklig
2. Ta SM-guld

Jag har börjat klättra, klättervägg, och det är roligt. Alltså är det bra.

fredag 23 oktober 2009

Något är fel! Men vad?

Jag har hela tiden, hela livet, känt att något är fel. Men vad? Sökandet efter grundbulten har blivit vägledande. Kanske skulle den finnas i ett okänt fysiologiskt problem, kanske i ett psykologiskt.

Just nu är jag inte längre så säker på grundbultens existens. Men vad står att finna i stället? Vad skall jag söka efter? Skall jag inte längre söka alls? Inte planera?

Vad händer då?

/Grundbulten är för övrigt en bok. I den är en fånge helt övertygad om att fängelset hålls uppe av endast en bult, men vilken? Det kan vara vilken som helst - en obetydlig i duschen, eller i ett skåp, eller... Han skruvar och skruvar. Om han finner grundbulten faller fängelset ihop, och han blir fri. Men han finner den givetvis inte./

måndag 14 september 2009

Höghastighetståg!

Ur mitt perspektiv känns de redan omoderna, de här blixttågen.
Skall alltså förklara varför:
jag tänker mig att deras plats är de skall konkurrera med flyget. reglera flyget! denna timme man tjänar på snabbtåg gentemot dagens snabbtåg: vad skall man använda den till? den är bra för då hinner man mer. men vad? och vad kan man hinna med på tåget i stället?

malmö stockholm och göteborg kopplas samman än mer, men desto färre andra städer. städerna blir ännu större maktcentra. de små orterna än mindre, dit man åker med bil. bil!

jag tänker mig att man kommer att satsa på affärsresenärer. det finns vanliga människor, som hellre vill åka billigt och långsamt, än fort och dyrt. det billiga alternativet, med många förbindelser, är att föredra för många.

att åka från stockholm till göteborg har aldrig varit något riktigt problem. mellan alla andra städer dock! pendlare mellan norrköping och motala, förenen eder!

och det här med att jaga tid? mer får vi upp ögonen för att tiden ändå har konstant hastighet - det är just nu status att hinna med mer. men det kommer nog att bli status med livskvalitet.

höghastighetståg är så sjukt att jag baxnar. det är som en dokusåpa, med människor som tävlar i högprestationer. tyvärr är det ofta de som håller i pengarna.

cykel! cykel! cykel!

2 jobb sökta!

Förra veckan skickade jag in en ansökan.
Och idag en ytterligare!

Det var inte så farligt. Jag söker dem, och de bestämmer sedan. Det är inte mycket jag kan göra.

Misslyckandet att inte söka är värre. Men det har varit svårt att komma igång: att finna något motiv, att våga kliva över tröskeln, att inte hålla sig i misslyckandets enkla trygghet.

söndag 6 september 2009

Morbror!

Signe 2009-09-06, 11.19, 4050g, 52 cm.
Härligt!